Solig onsdagsmorgon, Kentmorgon, jag sneddar över gräset i Tessinparken. Trottoarerna är nysopade och dammiga av vintergruset, jag väljer nya gator på väg till skolan; känner redan smaken av att cykla på mammas gamla röda cykel genom vårmorgnar mellan träden i Valhallavägsallén – morgonsval luft mot kinderna, fläckar av nyutslagen lövskugga på gruset, solljus på ett bart ben, trampar hårt för att hinna över gatan innan det slår om till grönt, andas ända ner i tårna.

Jag äter semlor med fluffig grädde, lyssnar på Benedict Cumberbatch som läser Ode to a Nightingale med sammetsröst när jag släckt lampan och somnar varm i kroppen, postar brev till universitet och tar ett extra andetag innan jag släpper ner kuvertet i brevlådan, lämnar tillbaka biblioteksböcker fullklottrade med blyertsmarkeringar.  En vän jag inte pratat med på väldigt länge ringer en fredagskväll och jag sitter lutad mot elementet och sörplar kaffe i luren och pratar med hemmagjord norrländsk brytning, känner att jag saknat henne. Fascineras av flervärldsteorin, doftar på Söderblandning, läser engelsk poesi till frukost och Pappan och havet med kanelte på kvällen, lutad mot kylskåpet för det brummar och surrar så lugnande och hemtrevligt. Lyssnar på skramlig Göteborgspop, vill vara mer som Lilla My men känner ibland känner jag mig mest som Mårran. Ibland är trottoarerna outhärdligt gråa och händerna så kalla i kappfickorna och hjärtat värker ända upp i halsen och jag kryper upp mot rutan i bussätet och låter Skinny Love ta hand om mig, säger kom nu lilla skrutt, inte idag. (Come on skinny love, just last the year. Pour a little salt, we were never here). (Och du bad mig att inte oroa mig för dig men jag gör det ändå).

Jag flyttar mitt duntäcke och min kudde till badrumsgolvet; bäddar en ny säng åt mig på den luddiga blå badrumsmattan. Mitt hår blöter ner kudden, elementet är varmt och jag kurar ihop mig, kramar en täckessnibb mot kinden, lyssnar på I’m Wide Awake It’s Morning från början till slut och First Day of my Life två gånger efter varandra. Äter en rostad smörgås med smältande smör och tuggar långsamt för att frasandet inte ska överrösta den mjuka rösten i öronen.

And Laura’s asleep in my bed

As I’m leaving she wakes up and says

“I dreamed you were carried away on the crest of a wave

Baby don’t go away, come here”

(…)

I keep drinking the ink from my pen

And I’m balancing history books up on my head

But it all boils down to one quotable phrase

“If you love something, give it away”

 
Jag drömmer. Jag drömmer om plusgrader och bara, vintervita ben, om Kents nya album. Jag drömmer om att tvätta rent min cykel från damm och olja ute på parkeringsplatsen en vårdag. Jag drömmer om varma sommarnätter, om lätta andetag, om klen gravitation. Studentmössor och öl i håret. Dr Martens-kängor i pastell och ett Deathly Hallows-halsband. Fotografera gatukonst i Marais, trängas i publiken på Kent vid Sjöhistoriska i augusti. Brev ifrån universitet, boktunga axelväskor vid nya busshållplatser. Kanske nya kläder och biljetter till en mindre stad, en lägenhet på en handfull kvadratmeter och en oändlighet av nya personer. Drömmer om något som kommer att kännas som de första raderna i First Day of my Life igen.

(Och ibland är en dröm det finaste man har.)