Näst sista dagen på lovet, det är i mitten av april men utanför fönstret viner en absurd, blöt snöstorm; vita tak och droppar som rinner ner för fönsterglaset. Ligger i sängen, borde läsa i fysikboken som ligger uppslagen bredvid mig men den tjänar bara som underlägg för min tekopp när jag ligger och planerar min boksommar.

Jag minns när jag var elva år, en månad ifrån att fylla tolv och sommarlovet låg och skälvde i den sena majvärmen. Jag går till biblioteket med mamma, hon har med sig shoppingvagnen på hjul och jag försvinner in bland hyllorna så fort vi kommer innanför den automatöppnade glasdörren (biblioteket är behagligt svalt efter den tryckande värmen på trottoaren); finkammar dem med stora lycksaliga rovdjursögon som ilar över bokryggarna. Jag tar god tid på mig, jag vet inte riktigt vart mamma har tagit vägen och det spelar ingen roll (skulle jag plötsligt behöva henne för något skulle jag förmodligen ändå hitta henne borta vid reseguiderna); famnen fylls långsamt av böcker, redan sex-sju stycken av varierande tjocklek; tvåhundrafemtio sidor i vissa, uppåt åttahundra i andra. Jag är fortfarande bara ett barn men redan en van läsare och jag hittar utmärkt i biblioteket. Jag plockar på mig böcker jag velat läsa länge och böcker jag drabbas av en spontan lockelse till; en titel, en framsida och jag tar ner dem ifrån hyllan, smakar på några ord från titelsidan och så makar jag in dem under armen. Jane Austens Emma, några lättlästa romaner om kärlek, en bok min vän rekommenderat till mig som jag bara läst brottsstycken ur och är mycket ivrig på. Jag hittar inte Krig och fred så jag ber bibliotekarien om hjälp trots att jag fortfarande är ganska blyg; hon söker i sin dator, försvinner några minuter till ett bakre rum endast personalen har tillgång till. Jag står och fingrar på ett laminerat bokmärke med bibliotekets öppettider på tills hon återvänder med ett luggstilet exemplar i famnen.

När traven är för otymplig för att bekvämt kunna hållas i tycker jag att det räcker. Mamma dyker upp bland hyllorna, det är hon som har mitt gröna platslånekort i plånboken. De har inga automatiska utlåningsmaskiner än och det är bibliotekarien vid disken som registerar lånen för hand; avläsaren trycks mot varje streckkod och blinkar rött med ett litet pip, ett pip per bok. Hon ler åt antalet pip det blir och jag ler triumferande tillbaka; jag märks inte av mycket i klassen förutom när jag räcker upp handen på lektionerna och jag är stolt över min läsning. Hela högen på sommarlån, mina i två och en halv månad; början av september som ligger så oändligt långt in i framtiden att det inte går att föreställa sig än (hösten är alltid så overklig sent i maj). Mamma lägger omsorgsfullt ner böckerna i shoppingvagnen och så ut genom glasdörren, värmen slår emot oss och väl hemma igen staplar jag böckerna på varandra i en prydlig trave på skrivbordet; varvar tunnare och tjockare böcker så att det ska se fint ut, ler ner mot böckerna.

Jag hänger upp min nyinköpta vita studentklänning på väggen bredvid en enkel kalender ritad med kulspetspennebläck på ett rutigt papper ur fysikblocket, en kalender att kryssa för dagarna till det sista provet i. När det är skrivet, när det är slutet av maj igen och jag äntligen, äntligen är klar; då ska jag gå till biblioteket och låna böcker. Jag planerar redan nu, avbryter mig i beräkningarna för att klottra ner en lista på författare, tittar på hemsidan för att se vilka som finns tillgängliga och vilka jag kanske borde ställa mig i kö till. Kanske kommer jag behöva gå till flera olika bibliotek för att få tag på de böcker jag vill ha. Jag ska inte ta med mig någon kasse utan bära dem i en trave i famnen, precis som jag gjorde när jag var mindre; trycka dem lite mot hjärtat och dofta på dem. Jag ska bära hem böcker av Sara Stridsberg och Tove Jansson, de Beauvoir och Sagan. Jag ska få tag på den nya Murakamitrilogin som det är lång väntetid på (jag får tänka till lite när jag beställer så att böckerna hinner komma till mig i rätt ordning), jag ska slå upp sidor på måfå i diktsamlingarna av Tomas Tranströmer och Ocatvio Paz jag beställde hem i julas. Jag ska läsa om The History of Love och kanske också Extremely Loud & Incredibly Close. Kanske ska jag läsa klassiker; Virginia Woolf och så någon till, kanske James Joyce eller någon fransman. Kanske hitta något mer av Calvino, eller andra delen av Bob Dylans Chronicles. Jag ska läsa på tunnelbanor på väg till en vän eller kanske inte på väg någon stans alls, i gräset, i sängen på morgonen innan jag går upp för att äta frukost, under mitt favoritträd, på verandan på landet, nere vid vattnet, i någon stadspark, kanske vid ett cafébord i Paris om jag har lite tur. På morgonen i en soffa när jag är det enda som är vaken, på balkongen precis innan solen går upp. Jag ska läsa och inte behöva tänka på annat är återlämningsdatumet från biblioteket. Det ska bli så skönt.

(Och jag tänker på att nu kommer jag inte kunna låna några böcker ifrån skolbiblioteket, för jag ska inte tillbaka dit igen när sommaren är slut; och för första gången fladdrar det till av någonting i magen – nostalgi, trots att det inte är över än.)