från min anteckningsbok.
A dance floor can be a very lonely place.
Det jag längtar efter när jag tanker på andra liv man skulle kunna leva istället för det här, är det egentligen bara andra platser, andra städer och andra gator jag tänker på; andra språk.
Fryst hallonkesella direkt ur burken är trevligt.
Stod på busshållplatsen på Karlavägen, det rann smält snö i små bäckar längs trottoarerna, gruset knastrade under kängsulorna och solen sken, och så plötsligt kändes livet bra. Ja, bra. Tack. Äntligen.
(Don’t worry, I’m not sad).
Parkas med tjocka pocketböcker i fickorna.
Look at that boy on his way to school/ Such a heavy heart/ Such a heavy jewel hiding something that one day he'll sell.
I wish I were a pelican. (Then I would go flying straight into the arms of open air instead of sitting huddled up inside my coat against a heat radiator in a school toilet on the third floor, crying. Thank Heaven for Patrick, for songs going on in your ears without your control on the phone in your coat pocket; helping, patching up, comforting, carrying you strong from the bleakness of morning and a hurting heart.
“I vilken takt slår hjärtat när man slutar vara kär?”
Och när man tittar upp mot himlen är det fullständigt omöjligt att föreställa sig att en människa stått på månen. Vad annorlunda världen måste ha känts plötsligt, för alla det som trängdes in vardagsrum runt korniga TV-skärmar år 1969.
Känner mig pirrig och glittrig och brygger grönt te istället för att äta middag. Mihi.
Omvandla en dikt till musik.
”Och meningen med livet var mest en känsla som kom och gick”.
Jag önskar att jag visste allt som finns att veta och levde insvept i ord. (Aspiering mad scientist considering love the solution to most things).
”Meanwhile, back on page 72, it was raining heavily.”
Cloudberry is a rather beautiful word. Cloud-berry. Fluffy, dreamy. Sweet.
Sans les regards et l’existence des autres, on n’existe pas. (Parce qu’on ne peut pas êtra gentil san que quleq’un d’autre est méchant, et tu ne vois pas plus de toi-même que tes pieds, tes mains et ton ventre). C’est toujours les autres qui créeent le contexte.
A boy like me is told/
He is both nine and ninety/
And a boy like me/
Should shut those books/
Join the army/
And a boy like me/
Would never be seen/
Fighting for peace/
I want total chaos/
And a holiday home in the East