Sent i december; dansgolvet på Baba, ljusen blinkar, jag har vodka lemon i kroppen och tungan smakar Lucky Strike, spetsad MER och saffransbulle. Dansar in i mitten och kastas hit och dit, kroppar ramlar in i mig från alla håll, jag håller händerna på Ellens axlar, dansar in skärvor av krossat glas i sulorna på mina Dr Martens och skärvor av sorg i hjärtat; en plötslig kvävande känsla av vilsenhet och olidlig ensamhet mitt bland alla berusade kyssar, blixtgrönt ljus och euforisk dans. Kysser någon med lockigt hår i trängseln, och han doftar gott men det enda som känns är att han inte är du. (För tidigt). Du skickar ett långt SMS till mig vid två, jag skriver tillbaka med frusna fingrar medan vi står och väntar på de andra inne på 7Eleven och då känns det bra igen, trots att du nog sover nu och inte kommer skicka något svar till mig förrens imorgon. Vi tar nattbussen hem från Slussen och snubblar den sista biten på värkande fötter; Söder blinkar trolskt med sina ljus från andra sidan vattnet, Vende är med oss och hennes skratt ekar ut under gatlyktorna, det sitter ljusslingor i träden nere vid vattnet på Djurgården. Jag sitter uppe med Ellen på hennes sovrumsgolv till halv fem och äter leverpastej på knäckebröd och Ellen brer Ellenmycket smör på sina. Vi pratar om kärlek, pratar om dig ett tag. Ellen slänger ner gosedjurskrokodilen till mig innan jag somnar, krokodilen hon bar runt på vart hon än gick när hon var liten och lika stor som krokodilen, och jag kramar den förtjust för den är alldeles elementvarm. Vi ligger uppe och pratar sömnigt i mörkret, pratar om saker vi inte gjort än, om kyssar. Vi gör pannkakor när vi vaknar nästa dag, jag går ner till ICA i pyjamas under kappan för att köpa ägg, säger halloj till kassörskan men hon hör hello och så får jag köpa mina ägg på engelska, och jag rättar henne inte för det känns bra att köpa sin frukost på ett annat språk.

Fyrverkerierna sprakar över hustaken, gnistorna faller i vattnet. Vi trängs med hundratals på kajen, de avfyrar fler fyrverkerier ifrån parken på andra sidan gatan och jag trycker händerna över öronen, ler stort, tar bort händerna från öronen för att krama vännerna tillbaka; euforiska ansikten som lyses upp av strontiumkarbonatrött, tårar glänser på Ellens kinder, hon kramar mig intill sig i trängseln, säger det här året kommer bli så bra, tänk bara vad du kommer göra, vi hade vårt bästa och värsta år och tänkvadbradethärkommerbli. Över gatan framför Dramaten, en flicka med lilafärgat hår som jag bara träffat två gånger förut kramar ett stenhårt grepp om min hand och drar iväg med mig före de andra och jag skrattar, följer henne, det brusar lite i blodet och natten känns enorm, ny. Hon snubblar på vodkavingliga ben mitt i gatan, jag fumlar förfärat efter hennes hand men hon faller raklång på asfalten, taxin bromsar i tid. Hjärtat störtar upp i halsgropen, hon kommer upp på fötter, taxin kör förbi, det ilskna tutandet ekar bort i folkmassan, hon skrattar, det är snart glömt. Vi dansar, dansar, dansar. På en stol i Ellens kök klockan fyra, vilar trötta danseuforiska fötter och värmer fingrar som frusit stela under promenaden hem i minusgradersnatten. Ellen byter om till sin Harry Potter-pyjamas och vi blandar jordgubbssaft vid hennes köksbord, tyst för att inte väcka hennes föräldrar. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om, men jag kommer ihåg att det kändes bra.